Katarina F.

16 februari 2011 15:58

Hej, Jag heter katarina och pluggar till Sjuksköterska. Snubblande in på din blogg då jag sökte information angående terminal sedering som jag just nu skriver en hemtentamen om (Pallliativ vård). Jag undrar om du kunde utveckla lite om det du skrev att i dina ögon kan döden ibland vara vacker. Det är första gången jag stöter på någon som säger det och jag skulle gärna vilja höra mer om det från dig. Hoppas det är ok? Mvh, Katarina

Anita

16 februari 2011 19:42

Roligt att du hittat till min blogg!

Hur man upplever döden beror troligen på vilken relation man har till den döende och hur situationen ser ut runt omkring. Men som utomstående, när man sett en person kämpa mot en sjukdom som tyvärr är obotbar och människan sedan lugnt får somna ifrån detta liv utan några plågsamma symtom kan jag anse som vackert på något sätt. Att när allt hopp om bot och bättring är borta och den sjuke inte längre finner det meningsfullt att fortsätta sitt liv, eftersom det inte längre innehåller någon vidare kvalitet beroende på t.ex orkeslöshet, kan det ses som en befrielse att få lämna detta liv och rofyllt få "somna in". Att då som utomstående ha förmånen att få delta vid de närståendes sida är ett hedersfyllt uppdrag som kan tänkas likställas med förmånen att få vara med när ett liv blir till. Det är en stor händelse i livet, både för människan själv och för de närstående.

När människor däremot dör oväntat i t.ex någon olycka anser jag att döden framkallar helt andra tankar och känslor och då har jag svårt att tänka på döden som vacker!

Det är jättesvårt att förklara hur jag tänker och ser på detta. Hoppas jag kunnat förmedla nån liten klarhet (?)!