I helgen prövade vi att baka mjukkaka rätt recept jag hittade på nätet från Jock, ovanför Överkalix. Brödet blev som väntat inte som M's farmors mjukkaka, det blev för sött och lite för tjockt men ändå ett helt okej bröd.

På kören i tisdags sjöng vi "Om jag vågar" av Jan Mattsson, den var så fin:

Då är vi nära det som smakar himmelriket.

Då är vi nära det som livet handlar om.

Ärlighet och närhet, trofasthet och ömhet.

Glädjen väntar, glädjen viskar: KOM!

Ser när jag har skrivit texten att det inte säger så mycket ändå, man behöver nog ha helheten med melodin också för att få rätta känslan. I vilket fall så är den fin!

Vill bara tipsa om ett par tjejer om kan sjunga! Såg dem på Skavlan på tv i fredagskväll.

First aid kit.

http://www.youtube.com/watch?v=cl5FdvRR4pQ

http://www.youtube.com/watch?v=WAs5y2lvO-Q&feature=related

Lyssna och njut!   

Förrförra söndagen var jag på "Livsåskådningsforum" arrangerat av Svenska kyrkan. Det är inget jag brukar besöka men titeln på föreläsningen gjorde mig nyfiken, "nåt tror jag på men vet inte riktigt vad". Anförare var Owe Wikström, professor i religionspsykologi på Uppsala Universitet.

Det är oerhört svårt att återberätta ens en bråkdel av det han pratade om. Mycket i hans föreläsning handlade om att få åhörarna att själva börja fundera över existentiella frågor, men inte att frälsa oss eller indoktrinera oss i den kristna läran. Han pratade om att allt färre går i kyrkan men att religionsutövarna/tron ändå inte minskar. Människor i dagens samhälle misstror institutionerna och kan därmed vara troende utan att vilja gå till kyrkan. Han menade att även t.ex fackförbunden får allt färre medlemmar även om vårt intresse för arbetsregler och rättigheter på intet sätt intresserar oss midre idag. Det handlar om att vi helt enkelt misstror instutitionerna.

Enligt Owe Wikström visar forskning att allt fler är "Privat religiösa", vilket innebär att man tror på "något"/på sitt eget sätt/på ett sätt som upplevs bra för mig (utan att tillhöra en religiös gemenskap). Utanför den "instutionella religionen" som bedrivs i kyrkor och utöver de "privat religiösa" menar Wikström att det finns "Livsfunderare", "New age" samt de som är ointresserade av religion och tro. Det finns säkert fler varianter också men han menar att detta är några av de större grupperingarna man kan se. Han menar även att en aktiv ateist också är en troende människa, en som tror på att inte tro  . 

Föreställningen om gud kommer ur miljön. Är vi en person som inte tror ser vi med största sannorlikhet heller inte gud eller guds under. Jesus ses sällan på japans landsbygd (eftersom han inte förväntas ses där, eftersom människorna där inte är kristna). Växter man upp i t.ex ett Babtisthem får man däremot ofta värderingar utifrån den Babtistiska läran.

Religion står för "det rätta, "det sanna" och "det vackra". Att t.ex. höra en vacker låt eller se en vacker solnedgång... och beröras av detta, kan vara ett sätt att närma sig det gudomliga. Vördnad är ett annat sätt att uttrycka tro. Tro kan även uttryckas som tillit eller som "en bra känsla i magen". Studier visar att det finns perioder i livet när vi är mer intresserade av existentiella funderingar. Vid 40års åldern har det visat sig att många börjar fundra över livet, man tänker att man inte har all tid i världen kvar och fundrar "blev livet såhär?". Det är väl det vi brukar benämna 40års kris. En annan ålder som ofta ger upphov till existentiella funderingar är vid 60års åldern när man inser att man inte är lika produktiv längre, man orkar inte hålla samma tempo som när man var ung och man kan känna sig onyttig. Många börjar fundera mer över tro vid dessa åldrar.

Wikström berättade att han på en av sina resor träffat en äldre man som (på engelska) hade sagt till honom att ni pratar för mycket i den Kristna kyrkan. Kort återberättat ansåg denne man att ju mer ni försöker förklara - desto mer förstör ni styrkan i det ni vill förklara. Gud är större än alla begrepp!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tycker att det är spännande med existentiella frågor. En del av spänningen är nog att här finns inga rätt och/eller fel. Visst finns det människor som anser att det de tror på (eller inte tror på) är det enda rätta men egentligen är det inte så. Existentiella frågor går inte besvara på ett enkelt sätt, om de ens går att besvara.

Med tanke på Owe Wikströms föredrag har jag funderat en del på fenomenet att många människor väljer att gå ur Svenska kyrkan. Jag tänker då att dessa människor, utifrån Owes teori, går ur kyrkan för att de inte tror på institutitionen och inte "köper allt" som kyrkan står för. Det kan jag förstå. Jag hoppas dock att kyrkan kan bli en mer öppen plats där alla människor är välkomna med sin egen tro och sina egna värderingar på sitt eget sätt, utanför kyrkans värderingar. Jag tror att det redan till viss del kan vara så att kyrkan egentligen är en öppen plats. Många fördommar kan finnas hos oss själva avseende kyrkans syn på männsikor med en annan/annorlunda tro och vissa fördommar kanske även är sanna?

Något som lätt glöms bort är att kyrkan även skänker pengar och bidrar med volontärarbetare till platser och till människor i krig och nöd. Kyrkan ställer ofta upp med gratis lokaler och som samtalspartners vid stora olyckor och katastrofer, en plats för människor att samlas, prata och få stöd. De arrangerar föreläsningar, kurser, barnverksamheter, konserter (ofta gratis och ibland med subventionerade priser). Kyrkans pengar underhåller även våra gamla fina kyrkor. Pengarna vi skänker kyrkan genom kyrkoskatten går till alla dessa goda ändamål! Även om man inte är "instutionellt religiös" kanske man borde tänka till en extra gång innan man går ur kyrkan...

Det blev ett ganska spretigt inlägg men lite tankar och funderingar framkallar det kanske ändå. Jag hör gärna era tankar och synpunkter då jag tycker ämnet är spännande, lämna gärna spår efter er bland kommentarerna  . 

Nu har sonen äntligen fått alla bokstäver i alfabetet på sin vägg. Vi kopierade dem ur en Bamsebok vi prenumererar på och skar sedan vill dem och klistrade ihop dem vill en lång banderoll. Det blir bra att kunna peka på bokstäverna och visa hur de ser ut när han frågar om dem. Intresset har vaknat!