eller Nattskräck som det också kallas, förekommer hos cirka 5% av alla barn, präglas av intensiv skräck, till skillnad från sömngång. Föräldern väcks av ett plötsligt, isande skrik från barnet som är skräckslaget och okontaktbart. Under en nattskräcksattack, men också vid agiterad sömngång, kan barnet rusa runt planlöst och riskerar att skada sig. Se därför till att rummet är säkert så att barnet inte kan göra sig illa. Både attacker av sömngång och nattskräck varar vanligen cirka 10-20 minuter, men upphör spontant genom att barnet somnar om. Efterföljande morgon minns barnet sällan händelsen. Barn som vaknar ur en nattskräcksattack återger ibland vaga minnesbilder av ospecificerad skräck. Dessa minnesbilder saknar den detaljskärpa som är typisk för en mardröm.

Orsaker
Både sömngång och nattskräck kan finnas i släkten, det vill säga vara ärftligt. Hos vissa barn utlöses attacker lättare om barnet har upplevt allvarlig stress eller har feber och ofta under den sömn med extra mycket djupsömn som följer efter en period av sömnbrist.

Vad kan jag göra?
Det finns sällan någon anledning att försöka väcka barn som har en attack av sömngång eller nattskräck, eller att tala med barnet om attacken påföljande dag. Bäst är om barnet somnar om efter sin attack. Se till att barnet får tillräckligt med sömn. Vissa barn kan ha nytta av en något förlängd tupplur under dagen. Barn som har regelbundet återkommande attacker, till exempel två timmar efter insomning, kan ibland behandlas med så kallad schemalagd väckning. Vid intensiva och långvariga besvär eller om nattskräck eller sömngång fortsätter efter tolvårsåldern bör du söka hjälp hos barnläkare för bedömning om ytterligare åtgärder bör göras.

Vi tror det är detta som vår son besvärats av på förnätterna vid tre tillfällen under den senaste veckan! Han blir väldigt ledsen och motoriskt orolig. Inatt råkade han slå huvudet i spjälsängen när han kastade sig fram och tillbaka, men han vaknade ändå inte. Det går bara inte få kontakt med honom under dessa stunder trots att han har ögonen öppna. Han blir bara mer hysterisk om man håller i honom... Det är inte roligt att som förälder stå bredvid och inget kunna göra!!

Nu klämmer vi en tumme för att det är den pågående förkylningen och febern som påverkar honom och att det försvinner i takt med att han blir frisk igen. Hoppas kan man ju alltid!